hatkärlek

tror jag gillar hatkärlekar.
tror det är den relationen jag byggt upp till dansen.
när jag väl är inne i en ljuvlig fox eller en fartig bugg så är det de bästa som finns. kännslan att bara bara närvarande och bara ha kul. göra sitt bästa och följa musiken.
sen har vi allt det där andra. det som måste genomlidas. för att få dansa måste man bjuda upp eller bli uppbjuden. men måste kunna flörta och se söt och på något märkligt sätt se dansvänlig ut. efter som jag inte känner att jag innehar de egenskaperna så får jag vakert bjuda upp. men så vakert blir det ju inte. och så glad blir jag inte i längden.
okej. jag kan erkänna att även detta kanske bli enklare med tiden. men om jag skulle vara en aning flörtig så skulle de vara betydligt änklare. men så är inet fallet.
och jag hatar denna jackt. känner ibland att ja är inte intreserad så nu skulle ja kanske åka hem. men de är i å för sig svårt när ja syselsätter mig att åka jätte många mil för att dansa. normalt eller ej.
men hatkärlek är det.
förra fredagen var ja bombens säker på att jag skulle sluta med sådant här. att förutmjuka mig själv så till den mildaste. att gå med på smärta.
men när helgen kommer så blir ja ändå sugen. något drar.
som tur var så kan jag nog sammanfatta min kväll på skulltuna som lyckad.
och ja gillar inte de där med bokningar i vanliga fall. men ikväll fick det mig för första gången på bra humör.
nu är klockan halv sex och den fjärde helgen irad jag somnat efter fem för att jag sysselsätter mig med att hänga med konstiga dansmänniskor som det sällan härs ett snällt ord om från min mun.
men tack för ännu en speciell kväll.

ska nog ta upp ämnet hatkärlek någon mer gång.. känner att de ligger mig varmt om hjärtat just nu.