idag gick jag på stan med svarta kläder. mössa och röd skinjacka. det i sig var helt okej. men idéen jag fick när jag inte fick till håret innan ja åkte att smeta ögonen svarta var ju kanske lite mycket inte jag. inte jag vardags. inte jag som jag är normalt.
har ikväll saknat klänningar högklackade skor och ett glas rött.
men vet även att när jag är där saknar jag lösa byxor och osminkat ansikte. jag är uppvuxen med att inte alltid bry mig om hur jag ser ut. inte behöva ha snygga kläder och fixat hår för att visa mig för folk. nog för att jag kan känna mig förjäklig om jag ser mig i spegeln när jag kommer in efter en dag på gården. men mitt uppe i allt där spelar mitt utseende ingen roll.
jo, jag älskar att känna mig vacker. ha vackra klänningar eller bara klä upp sig. smink och ett par snygga skor. men jag avundas inte dem som alltid är vacker. alltid ser perfekt ut. aldrig är osminkad och aldrig har omatchande kläder. för de måste tänka hela tiden. lägga ner energi på att se bra ut för att känna sig bra.
jag tittar avundsamt på dessa människor. eller på de människor man bara se ordninggjorde och täcker om jag ändå oxå kunde vara så snygg. om mitt hår oxå alltid låg rätt. slät i ansiktet med genomtänkta kläder. men många gånger finns deras mindre vackra sidor oxå.
och jag vet ju om jag tänker efter att jag oxå kan se bra ut. bara jag lägger ner lite energi.
vet inte om det handlar om att vara lat att inte alltid se bra ut. eller om de handlar om självdistans när man klarar av att inte göra det.
men till och med jag använder ju maskara flera gånger i veckan nuförtiden. för bara nått år sedan händer det bara när jag gick ut.
fåfänga. är de det allt handlar om?
just nu har ja i alla fall problemmed min blonda ut växt i hårbotten..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar