gråskalan

medan ja lägger över mina 688 bilder från kameran till datorn funderar jag på mitt huvud.
jag kände aldeles nyss de fyra timmar de tog för mig att frakta mig hem att mina tankar gick från gråa till allt mer svarta. eller kanske transbaranta.. jag vet inte.
det brukar bli kortslutning. den kommer säkert.
men än så länge är de svart.
jag måste sova.
längtar till det vita.
det vita medför sig en lätthet och ett naturligt leende.
och inte den förrvirran och sökandet som finns i det grå.
eller det svarta som just är svart.
i det svarta kommer det gälla outhärdiga skriket.
eller det underbara skriket.
att få ut det som inte orkas med.
ändå är det ett radergumm jag saknar just nu..
eller sömnen.
jag sattsar på den.