vacker

utseendet. Hur stor betydelse har utseendet egentligen.
vårt samhälle är byggt efter att vi ska sträva efter att vara vacker. att vi ska se bra ut. vara fräsch, snygg och evigt unga.

jag ser mig runt och känner just nu en viss maktlöshet.
en längtan efter en värld där utseendet inte spelar någon roll har börjat tagit plats i min hjärna. inget överdrivet, vi behöver inte vara överviktiga eller ovälvårdade. jag känner att jag vill ha en värld där utseendet inte spelar någon roll.. en värld där vi ser insidan. ser människors djup. ser människors inre skönhet.

jag hatar mer och mer känslan av att behovet av allt som har med utseendet att göra.
sminket, hårfärgen... de rätta kläderna.
kroppen ska ha de rätta formerna och ingen är någonsin helt nöjd.

jag har oxå behovet av att känna mig vacker, snygg, söt.. det har nog alla, mer eller mindre. vi har olika lottning i livet.. vi bryr oss olika mycket

jag har dock ingen rätt att klaga, jag är den som mest hela tiden söker vackra människor.. jag fastnar för ansikten. snygga kroppar. händer, ryggar, vader, rummpor.. och ögon.
men jag tycker om det naturligt vackra..

just nu tycker jag att denna utseendefixering är totalt hur dryg som helst. jag stör mig på utseendets betydelse.. jag stör mig på all tid och energi som ska läggas bara för att man inte är bra som man bara är..

min vän påpekade just bittert att hennes pojkvän ärligt sagt att hon inte är en tia av tio möjliga.. mer en åtta. Jag ställde motfrågan om nu han var en tia?
Vill vi vara tior.. är målet att vara en tia? blir vi lyckligare då?

vårt utseende förändras med tiden. vi lever med våra kroppar, det syns på dem. helt naturligt. vi förändras.. vi är inte förevigt unga, varken du eller jag. med det byggs rädslan upp.. vi tjejer använde antirynkkrämer.. smetar på tjocka lager smink. räddslan att inte duga för att vi inte är tjugo längre..

vi är inte förevigt unga.. men nog fasiken kan vi vara förevigt vackra, precis som vi är.
utseendet är inte allt. bara viktigare en jag tycker de ska vara...