varför kommer namnet kalasbyxor upp i min hjärna när jag går förbi spegeln? jo mina tjocka thigs.. strumpbyxor eller vad de nu heter har varit mina långkalsånger idag. och som alla barn så slänger jag såklar av min byxorna när det blir förvarmt när jag lekt en tid inomhus dock så sitter jag bara vid en stol och pillar med fingrarna på tangenterna och i alla papper.. men ändå.
i alla fall så känner jag mig så flickigt söt i dessa kalasbyxor. de två sömmarna på rumpan gör att man känner sig som ett barn som ska på kalas.
problemet är bara att det bara är känslan i kroppen. är medveten om att det inte är snyggt.. så jag kan inte gå ut till köket för att göra mig en kopp te utan att byta byxor.
ibland är livet kämpigt..
en annan kämpig sak är det där med om man blöter upp fötterna när man har kalasbyxor på.. ni vet. då kan man ju inte ta av sig strumporna utan får stå ut tills de torkar på.
stackars er killar som får sluta använda kalasbyxor redan vid tre års ålder... det är många lämpliga klädesplagg ni missar... kjolar, klänningar och just kalsbyxor.
för om de är fult på tjejer... kan ni då tänka er en fullvuxen karl i kalasbyxor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar