den underbara helgen gör sig påmind

det är lite märkligt det här med dansen. på något sätt tror jag efter varje super danshelg att jag aldrig haft en sådan trevlig och underbar helg. men inte kan varje helg toppa den som varit lixom..
dansmäsigt så tror jag dock att jag kan lägga den gågna helgen väldigt högt på min erfarenhets lista.
någongång i höstas så började jag fundera på de där med att min dans utveckling gått så jäkla fort framåt att den snart stannar. rädsla uppstod. för att känna att man når nya högra upplevelser är ju det bästa.
efter kursen i skellefteå fungerade inget. jag vet nu att det är för att jag bjöd in hjärnan att dansa med. hjärnan ska man lämna hemma när man går på dans...
efter min utfrågning av frågor man inte ställer i fredags eller när de nu var så insåg jag att jag verkligen vill uppleva nått mer med min dans.. uppleva det som folk talar om.
frågan är ju hur jag nu ska nå dit.
denna helg började jag försöka ända mitt tankesätt.. men vissa gick det bättre. vissa sämre.
det bästa var nog att jag för första gången upplevde att foxen kan bli farlig..

under helgen insåg jag även hur mycket mitt ego har att göra med om jag dansar bra eller inte.
hela lördagen var jag i nära på ett med mitt ego. genom det kan jag verkligen klara av att njuta av dansen och den jag dansar med.. jag kan glömma mig själv.
söndagen började dock sämre.. rätt långt ner i min självkänslo bergodalbana om jag ska vara ärligt. men genom att en annan människa ser och uppmärksammade mig insåg jag att jag ändå måste plocka upp egot igen. gjorde det och resten av kvällen löpte på i fin fin form.
dock så ses det så tydligt när tanken träder in i dansen..
rutin handlar det om. för rutin gäller det att stäva vidare..
jag måste lära mig att plocka upp egot själv.

min panna är åter som ett köttsår.. nacken är stel och jag är lycklig.
planerna för alla kommande danser är i full gång..

heltplöttsligt så känns inte utgång hemma i bollnäs på juldagen som något måste alls...