haha

jag skrattar gått åt mig själv.
igår den här tiden var jag mekta stolt över min egen kropp. jag har inte annat en dansat i flera månader så mina springskor har legat på hyllan. men igår fick de fart. och de hade fart alla 6 km utan problem.
när kvällen kom begav sig jenka och jag ut på cykel. vi cyklade i minst 100 minuter.. ljuvligt i det underbara hälingska landskapet.
Idag vet jag att min kropp inte var så oberörd som jag kände hela dagen igår..
aje. mina ben.. vad har egentligen hänt?
träningsverk är ju inget jag brukar syselsätta mig med.
men nog är de skönt att känna att man lever.