jag har de senaste dagarna gått och funderat på min kvinnlighet. mina skitiga fingrar och mitt osminkade ansikte med kläderna som är så skitig att de nästan står upp själv. de röda naglarna och de högklackade skorna känns som om de var ett annat liv. i detta känner jag att jag oxå vill vara mer kvinnlig. inte vara den pojkflicka jag måste vara för att överleva hemma på gården.
men sen i allt detta kommer jag på mig själv med att vilja vara starkare och inte så jäkla känslig. tänk vad lätt de hade varit att bara lyfta balgafflarna på traktorn tillrätta med handkraft idag istället för att behöva ta om tusen gånger när allt var snett och vinnt och inte hamnade som de skulle..
hur vill jag ha det egentligen.
helst vill jag nog vara onaturligt övernaturlig och tjusigaste damen, sötaste flickan, coolaste bruden.. men även den där karlakarl som banne mig klarar sig själv, barnet som leker som en tok, äventyrs killen som trottsar alla läskigheter..
jag kan nog i detta komma på en hel massa som jag på något sätt skulle vilja vara.
men jag kanske ska börja med en bra medmänniska och bara vara mig själv. de borde ju räcka det oxå.. egentligen!
2 kommentarer:
Det räcker med att "bara" vara du.
Du får inte haka upp dig så där i stereotypa könsuppdelningar! Jag tycker du kan vara tjejen med tusen bollar i luften som ena dagen är stark som PIPPI (inte en karlakarl!) och arbetar i smutsiga kläder för att andra dagen gå på Nobelmiddag i vackraste siden och högklackade skor. Framför allt ska du aldrig sluta drömma om äventyr med fart och farlighet, men gör det med din egen kvinnliga trotsighet! Trotsighet och övervinnandet av hinder behöver inte vara okvinnligt eller enbart manligt!
Skicka en kommentar