idag har jag och em varit på trädgårdscafet och fikat mammas bakvärk. det var jätte mysigt. men var alla timmarna tog vägen vet jag inte. jag tror inte vi åt upp dem. snarare pratade upp dem. för tysta kan inte anklaga oss för att vara. men trevligt hade vi och mersmak för långa fikastunder gav det..
sen var de ju även bra att ja kan komma hem och kritisera mammas pajer oxå.. men i ärlighetens namn är de sällan så dåligt som de låter ur min mun. för i så fall kunde ja ju sluta stoppa alla sötsaker hon gör just i min mun. men de tänker ja då inte..
1 kommentar:
Ja timmarna bara försvann... förstår inte alls. För vi var ju verkligen liksom inte klara när tiden var slut... Tack för en jätte mysig stund gumman! Ser fram emot nästa fika/prat stund=) Kram
Skicka en kommentar