nu är jag redo

efter mitt besök i sverige efter att jag fått beskedet att min mormor var svårt sjuk så lade jag upp henne som bakrundsbild. men ser mycket väl på denna bild att hon redan var mycket svårt sjuk. men ändå ser hon frisk ut mot hon gjorde månaden efter när jag flyttade hem. bilden var jobbig ibörjan, men den var min sorg process. efter att hon dött fans de inte en chans att jag skulle byta ut bilden. många tycket den var jobbig. inte minst mamma. men även hon vande sig. och med tiden har jag inet reflekterat på att jag haft den där. men ändå inte velat byta pågrund av räddslan att glömma. om två dagar ska hennes aska sänkas ner i jorden i en skogsdunge. en natursten som minnessten är allt som kommer att visa att det är där hennes sista kroppsliga flisor ligger. hon ville ju inte ha mer min mormor.
Idag har jag börjat tänka tillbaka på den friska mormor jag en gång hade. hon jag hadde för ett år sedan. och det är inte hon som sitter i den röda soffan på gävle sjukhus före sin första celgiftsbahandling. så nu känner jag att jag kan byta min bakrunt. jag gör det med ett lugn och med en kännsla att det är tid för det.
det kan låta som om jag hänger upp mig på små saker. de gör ja inte annars. men sorgen har ju sin process och den tar tid. den ska ta tid. men ja tror mormor skulle gillat att hon blev bortbytt mot en vaker vit tulpan som regnet fortfarande ligger kvar på... för min mormor älskade naturen.