socker och jag

min relation till socker är en av de jobbigaste relationerna jag har, tror de eller ej.
annars tycker jag mig vara rätt duktig på att ha jobbiga relationer annars också
Jag kan vara utan socker i månader. Inga problem med det. så jag kan inte kalla mig beroende.
Saken är den att jag inte kan äta lite. Bara smaka. Ta en kaka, äta en chokladbit. När jag väl äter de där dumma sakerna så äter jag inte, jag vräker i mig så ja knappt hinner njuta av det heller.
Hade praktiskt tagit inte ätit en socker gnutta på över tre veckor, men idag på min görolösa dag kom jag inte på något annat en att baka. och när de är höst måste man äta äppelkaka någon gång i alla fall..
men varför ta två bitar å inte en? varför smaka kanten när jag tar reda på allt i köket efter.. varför kan jag inte låta bli när ja väl smakat. när jag annars kan spendera alla lunchtimmar och alla eftermiddagsraster med att sitta bredvid kakor, godis och tårtor utan att ens fundera på att äta.
Jag och socker.. men hittills inge godis denna månad. å inte kommer de bli de heller. nöjd.

nu ska min sockerkropp försöka sova.