manskgris

jag bor med en.

en riktig mangris.

kag jag bekänna det här?

jag vet inte, men gjort är gjort.

jag tål inte hans sätt att vara och tycka.
hans sätt att se på en relation, uppfostring och mycket annat delas inte med mig.

när han ställer disken på diskbänken utan att diska eller när han diskar och gör det så dåligt att han vet att han inte ska behöva göra det något med.

Att han är så duktig så man kan spy när han tycker att han är duktig.

Hans skryt över allt.

Hans osäkerhet som gör så att han blir en mer outhärdlig.

Undrar om det beror på hans uppväxt i sydafrika eller hans ungdomsår i USA.

eller att han bara är den han är som person.

Denna eftermiddag har jag tillbringat på puben med denna kille. och haft min första och troligen enda nära diskussion, han lättade sitt hjärta, sa saker som hans flickvän inte vet.
Han pratade till mig som om jag är en person som han känner väl och som kan komma med råd och förståelse.

Jo efter 7 månader i samma hus kanske man känner varandra. Mer eller mindre.

vet hur man är i alla des olika situationer. möts ny vaken till frukost, full fram emot morgon timmarna.. vet vilken tandborste man använder.

undrar om jag kommer sakna denna mansgris.