Ro utan åror

krokodiltårarna har rullat idag.
alla som känner mig någorlunda väl vet att mina tårar är nära.
idag tror ja de varit extremt.
Förra veckan lyssnade jag på Anne Franks dagbok. Har länge tänkt att jag ska läsa den och den har stått hemma i bokhyllan i några år nu. men istället för att läsa så är ja just nu så lat så jag lyssnar ju på de mesta...
Efter att nu senast lyssnat på en roman av Nora Roberts så letade jag igenom datorn för att se om jag hade någon mer bok kvar. en hade jag. som jag aldrig hört talas om, inte ens kollat vad de var. men laddade ialla fall över den.
Jag tror jag var fast från första minut. Jag minns när Ulla-Carin Lindquist dog. de gick en dokumentär om henne nästan exakt samtidigt. Men jag tog inte allt till mig då som jag gjorde idag. Idag lyssnade jag. Tänkte och försökte förstå. Jag tror ja gillade hennes bok. Ro utan åror.

Anne skriver om nutid, det förflutna och drömmer om livet efter kriget.
Ulla-Carin skriver om livet som varit, att leva i nuet och väntan på döden.
De har relationer och instängdhet som gemensam nämnare. Anne är instängd i ett hus. Ulla-Carin blir instängd i sin kropp.
Båda böckerna slutar med död.

Känner mig dålig när jag bara vill veta mer.. vill veta hur tankarna gick på Ulla-Carins hennes sista tre månader. Vill veta vad som hände med Anne innan hon dog i konsentrationslägret i mars året efter hon slutat skriva. Att jag inte bara kan vara nöjd med allt de ändå gav. alla tankar och alla erfarenheter.

Köpte Ted Gärdestas bok Jag vill ha en egen måne på bokrean. Den bok hans bror har skrivit om honom.. jag har bara läst det första kapitlet och bläddrat. jag tycker om bilder... böcker med bilder så jag kan bläddra medan ja läser.