skog, det är bara skog runt oss. snö överallt. tyst. orörd skogsväg.
ljudet av oss.. det går fort. riktigt fort. snön yr. jag hör bara oss.
jag tänker att snart är vintern borta. innan jag hunnit älska den. innan jag hunnit med det jag älskar med den.
jag tror jag funnit en vän. lite i alla fall. frida får jag dela honom med dig? lite bara...
tror det var första gången sedan min barndoms häst år jag mötte naturen själv med hästen. tror inte jag vetat hur mycket jag saknat det. tror jag glömt känslan.
nu mins jag. nu vet jag.
jag tänkte tanken att nu vet jag varför ja finns, för första gången på mycket länge.
tack perra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar