de är somvanligt. inget har hänt. känns som om mitt liv här inte går att få in med de livet som slutade i början på november. inte länge sedan alls.
men ändå som ett helt livs sedan. Stina och David är hemma denna vecka.. funderar hur jag egentligen stod ut alla dessa månader med allt gulli gull och kärleksgnabb. men de är ändå så kul att ha dem här. I kväll fick jag den där känslan att jag bara skulle kunna åka tillbaka. tillbaka till alla kläder.. alla människor. jag saknar det, men jag tror jag skulle sakna detta, mitt svenska liv om jag lämnade det oxå.
Vi har i alla fall varit på äventyr idag. tog räser volvon upp på bolle och tittade på all snö och utsikten. fantasin räckte inte längre en till bolle. men vad gör de.
Stina bär mössan jag stickade mest förjämnan erkände hon. trotts att ja inte är så nöjd med min skapelse så blev jag glad.. fick en beställning på en blå oxå och en grön.. och kankse en röd. tihi...
nu ska ja sova så jag orkar stickafärdigt, de presenter jag tänker skicka med dem hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar