en lång dag borde vara slut för länge sedan.
jag är matt i kroppen, full av känslor, fast endå väldigt villsen.
jag har tillbringat stort sätt hela dagen med min bror.
det var hans dag idag.
nu i kväll efter den goda smörgåstårtan hos bror körde jag min mor och hennes syster till ljusdal. min andra gång i ljusdal idag.
det finns så mycket känslor
tårar och tankar.
nu sitter de där, sex syskon.
de tjafsar om vilken teve kanal som ska vara på.. ingen sport, ingen löjlig serie, ingen sådan där musik tävling, inget där de skjuter varandra, inget trams. undrar om de någon gång kom överens.
funderar oxå över om de började nalla i det undre lagret på chokladkartongen innan de övre var slut..
mest funderar jag nog hur de ska sova.
eller de kanske de inte ska..
mormor sov som ett barn när jag åkte.
stod stilla och tittade på henne ett bra tag.
tårarna rinner sakta..
är den grymma väntan slut snart.
jag förstår inte, vill inte förstå.
vill inte vänta.
vill att de ska vara som de var i somras.
eller bara som för en vecka sedan..
eller som i måndags.
bara inte som idag.
jag vill inte se morgondagen.
jag vet att alla dör någon gång. jag vet att man kan få canser utan att röka.
men snälla.
sluta rök.
de jag har sätt den senaste månaden är något man inte vill se.
1 kommentar:
Jag tror jag förstår, åtminstone lite, hur det käns. Jag tänker på dej! varma kramar!
Skicka en kommentar