när jag givit upp

sedan i torsdags när jag insåg att jag inte kan finna bilderna som finns på min kamera på min dator, hur jag en tar över dem, har jag haft lite panik.
För det var trotts allt 400 bilder. mina bilder.
massa barn bilder.
aja. igår satt jag och uffe puffe, eller snarare uffe och försökte hitta saker att mata in i datorn så den skulle tycka om mina bilder. men min dator vägrade. även uffes dator som tycker om hans nikon bilder, i samma format vägrede.
men när jag satte mig i bilen igår utan att problemet var läst hade mitt hopp inte släckt ännu.. uffe lovade att spåna lite i sina fota krättsar om de visste hur problemet skulle lösas.

Uffe ringde mig i eftermiddags och meddelade att han hade tre möjliga idéer som kunde lösa problemet.
när han förklarat idéerna så visste jag ganska snart vad det var.
jag har inte formaterat mitt kort i min kamera. vet att det är lite amatörigt. men ja visste ju inte.. och hade vist missat den sidan i bruksanvisningen..

hur löser man nu detta.. trotts att bilderna och kameran som tagit den och kortet som de ligger på inte vet vad de har gjort.
uffe testade allt. flera gånger.
så jag fick när vi satt och fikade nu ikväll bara inse att mina bilder, de kommer aldrig komma så långt som till min lilla dator.

meeeenn.,. envis som synden. uffe är min favorit idag. minst sagt. för han gav inte upp.
och ahn lyckades få över bilderna till sin dator.
så nu har ja dem. kan titta på dem och bara lycklig.

fast, jag kan inte använda dem. inte ännu.
men den som ger sig får inte som den vill.. och jag tänker inte ge mig.

bara ett program bort.. där ser ja ljuset, där ser jag mina bilder.