Alltså eftermiddagarna här hemma på vår gräsmatta dessa dagar i september. Vindstilla, varmt och sjukt vackert. Irma leker och leker. Går sina upptäcks rundor och klättrar på allt hon hittar att klättra på. Jag försöker göra saker men ändå hålla ögon och öron på henne. Mina uppdrag är mer misslyckade men ändå har dessa timmar ett skimmer över sig. Luften och barnets glädje sammanstrålar.
När hon över trött grät när jag skulle ge henne kvällsgröten tog jag med henne och skålen ut igen. Satt där i en av fåtöljerna och barnet stod bredvid och åt med stor aptit. Att bara bryta den onda spiralen och att få möjlighet att göra den här, ute hos oss.
Tror att jag ska ta dessa dagar och timmar med mig in i höstens grå dagar med vardag.
När hon över trött grät när jag skulle ge henne kvällsgröten tog jag med henne och skålen ut igen. Satt där i en av fåtöljerna och barnet stod bredvid och åt med stor aptit. Att bara bryta den onda spiralen och att få möjlighet att göra den här, ute hos oss.
Tror att jag ska ta dessa dagar och timmar med mig in i höstens grå dagar med vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar