Siboslingan

Inget löpspår har någonsin varit mer hatat av mig. Dock inser jag nu hur fruktansvärt backigt det är. Det är spännande att springa en sträcka som jag inte sprungit eller gått på säkert femton år.
Igår sprang jag nog två varv på nästan samma tid som jag då sprang/gick ett.
När det gäller löpning har jag värkligen växt. Lärt mig älska nått jag tidigare hatat.
Undrar vad som fick mig att forsätta. Att vara envis nog att komma över spärren.
Det kommer bli många varv till i Siboslingan. Idag ser jag dess existens som ren lyx.