Mina sista veckor hemma kändes som ett stort förväll. Jag gillar inte sådant. Inte att säga hej då. Inser nu att det kommer fortsätta. Har tillbringat tio dagar i princip alla timmar på dygnet med detta par, idag drog de vidare till Kina och om vi har tur ses vi igen i Nepal om någon månad. Vi har lärt känna dem väl på ett speciellt sätt. Trotts min totala irritation i går i bilen tillbaka till storstaden som förmodligen berodde på matbrist och stress så var det med sorg vi sa hej då i morse. Vi kommer möta fler trevliga människor. Fler som kommer att följa med i minnet resten av livet, andra som kommer och går. Jag tror och hoppas jag kommer minnas Anja och Philip och en dag kanske vi möts hemma i europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar