Läser blogginlägg hos andra som klagar på att de inte får kommentarer. Att deras läsar statestik inte stiger. Att de tappar motivationen när de inte blir peppade.
Då kan vi ju börja fundera på varför jag bloggar. Varför jag bloggar så mycket som jag gör. Utan vare sig någon statestik att tala om.. eller kommentarer.
Jag är kanske lite konstig. Använder inte bloggen som marknadsföring heller.. vilket jag kanske skulle om jag "städade lite" bland inläggen. Men jag bloggar för att min blogg är en vän. Det finns inga krav inga måsten..
Nog uppskattar även jag kommentarer. Vore ju dum om jag inte. Men om hela min motivation skulle komma genom uppmärksamhet hade jag inte haft den bloggen jag har idag.
Jag marknadsför den inte heller.. finns människor i min omgivning som inte vet att den finns. Jag har nog min blogg för mina nära och kära, men fremst för mig själv.
1 kommentar:
Jag läser din blogg för jag tycker den känns ärlig. Det är ingen "jag behöver uppmärksamhets blogg" utan in blogg känns mer som du sa, en vän, och det är skönt att du så älrigt bjuder på dig själv. Att ibland är det bra och ibland mindre bra. En blogg som skiljer sig från alla andra 10000 bloggar och som bara känns jälvigt ärlig och bjuder på fina bilder och vardagliga tankar som man själv kan relatera till :)
Skicka en kommentar