Ser mig runt.. vad är de som händer. De sägs att vi ska vara vana att ha det mörkt. Minst 4 månader om året är det svart från tidig eftermiddag till sen morgon. Men jag ser så få människor som ler. Mer ömklighet och trötthet. Ingen energi, ingen livslust.
Jag känner av det jag med, som alla andra. Försöker hitta lite glädje varje dag. Lite motivation. Saker att se fram emot. Saker att göra.
Men jag känner att jag inte riktigt lyckas.
Tar fram kameran. Men inga bilder blir som jag vill, mörkret gör att allt blir kornigt eller suddigt.
Bara att jag få på mig löparkläderna och tar mig ut är det fint, är det energi. Men innan det händer. Så mycket tankar som måste övervinnas innan jag väl är där.
Klockan ställdes tillbaka. Och allt blev bara segt.
Men de är ju November nu, snart, mycket snart, blir det December.
Vist kommer glädjen tillbaka då? Energin kommer flöda, vist då?
För just nu är jag rädd att mörkret tar död på männskligheten.
Nästan så illa känns det.
1 kommentar:
Kan bara hålla med... Här var det äntligen lite sol och fint (och ljusare!) igår, men idag är det bara grått, mörkt och regnigt. Deprimerande. Blä!
Kan vi inte lägga in en protest nånstans? Det måste väl vara alla människors rätt att få ljus!?
Skicka en kommentar