när jag springer så stannar jag praktiskt taget aldrig.. står helst inte still när jag ska korsa en väg eller av någon annan anledning.. det är nästan jobbigt när jag möter någon som jag ändå måste stanna och byta någit ord med.
men idag råkade jag av en händelse se vilket blåbärs paradis jag sprang omkring i.. första näven tog jag i farten. men den gav mersmak.. så jag tog en liten ovanlig blåbärs paus mitt i min löprunda.
satans vad gått det var med blåbär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar