nu inser jag att de var behövligt. mitt tränings uppehåll var inte bara behövligt, det var en nödvändighet. kroppens energi källor hade uppenbarligen tagit slut.
jag inser det mer en väl nu när jag åter känner mig energi fylld efter mitt första intensivpass.. jag har åter känslan att jag vill träna mer mer mer.. nuuu. och att jag känner åter lyckan i kroppen av att pressa den lite hårdare.
nog känns det att jag inte tränat. men inte mer en att jag nog rätt snart har plockat upp det tappade igen... och så lydigt orörlig har jag i å för sig inte varit.. med mina 6 km till skolan på cykel och mina promenader så har jag varit mer aktiv en många andra. men ändå har jag levt med konstant saknad... saknaden efter kraften träningen ger mig tror jag.
men vist blir man lat snabbt.. även jag.
är just nu i total allergi mot min egen kropp.. och jag vet vad det beror på. jag vet att jag får skylla mig själv.
nu ska ja tillbaka. en tanke på när och vad jag stoppar i mig.. alkoholen ska jag försöka minimalisera..
men allt detta måste åter ske avslappnat.. det ska vara roligt att leva.
men för att det ska bli det kan ja inte vara den jag varit idag..
hon är inte trevlig.
nu börjar jag känna en bekväm trötthet i kroppen.
hoppas detta håller nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar