olika tider i livet

dansen har tagit upp hela mig.. i alla fall mycket stora delar av mig det senaste året. dansen och de underbara människorna inom den.
mitt andra liv har hela tiden blivit inkräktat. bort prioriterat och lite halvdant. dansen har varit mitt fokus.. mina mål har funnit inom dansen. min frid och min självutveckling
hade en dansfri månad i höstas.. jag försökte då finna något annat. hitta en balans jag tappat.. månaden var helt klart jätte bra. men ändå var det obeskrivligt trivsamt att komma tillbaka till dansens värld... min trygghet. min lycka. dansen och dess människor har verkligen fått mig att utvecklas och hitta.. finna saker jag söker.
december, januari, februari.. ännu en helt kaotisk danstid. vilka känslor som kommit.. vilken bekräftelse jag fått. jag har nått så många av mina mål.. jag har verkligen kommit högre upp på berget än jag någonsin kunnat drömma om.
jag ser på denna vårs öviksmara och den förra och har mycket svårt att inse att det bara är ett år.. ett ynka år.
men nu, nu för stunden är jag mätt. jag är dansmätt. jag finner inga nya mål.. jag vet inte vad jag ska jaga. jag har inte behoven jag hade som förut måste tillfredsställa
allt kom krypande redan efter maran.. sundsvalls helgen var det så synligt.
gårdagen fick mig att inse att dansvärlden har krympt jag ser just nu inga spänningar, inga mål, inget som gör mig nyfiken eller triggar mig.
jag blir mer lite nedstämd.
trotts att dansen egentligen fungerar bättre en den någonsin har gjort.. jag har fått en egen speciell plats och jag har funnit mängder med underbara människor som jag inte vill vara utan.
igår var min hjärna för första gången någonsin utanför dansvärlden när jag var i den.. för första gången så inkräktade mitt andra liv på dansen.
jag måste ha nya mål och nya möjligheter.. saker att sträva efter. att längta.
jag lever för att bevisa.. i mångt och mycket.
just nu har jag inget att bevisa i dansen.. och inser då hur mycket det finns att utforska utanför den.
just nu..
jag tror dock aldrig att något kommer få ta den plattsen, tiden och den känslan från mig.
jag kommer alltid att dansa.. jag kommer för hoppningsvis få nya intensiva känslomässiga dansperioder i livet. nya saker att utforska och upptäcka..
jag är nu och för alltid en del av dansvärlden. den lilla speciella världen som jag älskar.
just nu ser jag dock nackdelar, dåliga saker.. jag ser saker jag inte sätt tidigare.
jag ser allt lite klarare nu när jag inte är så ny förälskad i den.. nu när jag inte lever i tron utan i vetskapen.
om jag inte dansar nästa helg, så är det inte så konstigt. men om jag ändå gör det så är det för att jag ändå älskar världen..
för jag har svårt att tro att jag skulle kunna hålla mig borta.
den som lever får se...