onsdag 11 februari 2009

oro

min oro brukar ha en grund. men de gånger jag varit riktigt orolig så har det jag oroat mig för kännts som barnsligt när allt är över.
jag har just bestämt mig för att börja längta till övik.
satan vad jag ska mysa.
kramas med underbara människor.
oron är befogad.. men för det inget jag inte kan vinna över.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja men det var då inte en dag för sent!!! ;)