kvinnor

mitt liv består av kvinnor. jag tror inte jag tidigare insätt vad som hänt med mitt liv det senaste året, halvåret. jag tjatar mycket om dansen. det är en stor del av mitt liv. men med dansen, med alla förändringar som hänt det senaste året har jag mött mängder med nya människor. nya starka människor. olika människor. i dansens värld finns det fullt av fantastiska människor. jag kan själv säga att det är bara ett fåtal killar jag kommit nära. men så många fantastiska kvinnor jag hittat. I dansens värld finns nog nästan alla, ung som gammal, välutbildad som lyxhustru. jag tror att de flesta samhällklasser och mänskokategorier finns med i dansensvärld. vi har alla dansen gemensamt. men för att hitta en djupare relation måste något annat få oss att konekta. jag har aldrig tidigare känt att jag passat in som jag är, jag har aldrig tidigare varit så mycket jag som jag är i denna värld. och jag har aldrig tidigare känt att jag varit så älskad som jag är nu.
jag har fått så många nya betydelsefulla vänner, vänner jag för allt i världen inte vill mista. som alla fyller något av mina behov.. och jag hoppas att jag kan fylla deras.
genom detta förstår jag oxå vikten med mina barndomsvänner. de som känner mig från en annan tid ett annat liv. jag ser dem inte så ofta idag.. men tänker på dem. och saknar dem. och jag vet att vi kommer finnas för varandra, på avstånd och nära i olika perioder genom hela våra liv. vissa kommer och går.. vissa består.
sist men inte minst så finns de kvinnor, eller i min väld, flickor, som jag delar min vardag med. de som får stårut med min dansbakfylla.. min virrighet. de som jag präntar hjärnan med och tränar mig trött med. jag tror och hoppas att jag med dessa tjejer, flickor kommer få några händelsefulla och roliga år med.. trotts slit och motgångar.
min väg hit har varit av olika karaktär.. just idag är jag glad för det.
jag skulle inte se och uppskatta det jag har annars. känner dock att jag måste vara rädd om er.. rädd er mina vänner. för utan er hade jag ju inte varit där jag är. är idag..
jag får styrka av starka människor.
jag saknar min mormor..
och min mamma är den bästa, trotts att jag inte alltid, eller väldigt sällan, meddelar henne det.
och jag har inte glömt er i min stad vid havet.. ingen av er läser min blogg av förstårliga skäl. men jag kommer i aprill.. för jag har inte glömt er!
nu tillbaka till studieångesten...