jag är en känslo människa

bara för att säga vad jag vet. med tanke på förra inlägget.
och att jag är det vet alla som läser min blogg.
jag har egentligen vad jag känner mer koll på mina känslor en jag förklarar, beskriver, bloggen är ett sätt att få uttrycka sig.
men ibland så känner jag att det är fult att vara så som jag är.. så lättpåvärkad.
jag lever i en berg och dalbana som tar på krafterna. den gör mig till mig.. jag börjar smått efter alla dessa år förstå hur den fungerar. börjar kunna manuvrera.. men inte helt fullt ut inte än. jag har svårt att bara tänka om.. dock vet jag oftast vad som måste göras för att jag ska få kontroll igen. men många gånger kan det kännas fel att bara stryka håren till rätta och inte reda ut varför de blev i fel riktning. andra gånger kan det vara så att det ska göra ont..
jag är bra på att skada mig själv.
vända saker åt fel håll..
lösa och tyda saker som jag inte ska, inte borde.
men inget är ju bättre en att få bli glad efter att ha varit ledsen. jag tror att mina nivåskillnader gör att jag uppskattar saker mer.. jag känner.