jag har just nu en tendens att kunna öppna mina sinnen.. ta in allt omkring. atmosfären. bara suga in alla intryck och känslor. blir tyvärr ofta väldigt negativt.. för min tankebana gör det fel.
men inte nu, inte alldeles nyss..
tog cykeln från friskis ute på ultuna. luften är kylig, marken fryst, det är heeelt vindstilla. cykeln rullar sakta fram. inget är jobbigt inget stör.
jag öppnar minnen. känslor väller upp. det är vinter. jag glömmer allt vad mina fötter och händen någonsin påpekat. jag känner luftdraget mot kinderna... jag känner trycket i benen. jag känner hur jag dempar.. flyger, skrattar, snurrar... åker sakta, åker fort.. leker. blir till ett barn på nytt.. energin flödar och jag vet helt plötsligt att jag ska trottsa händer fötter och skolböcker nästa vecka..
att jag en gång varit en skidåkare kan ingen ta ifrån mig.. det finns en anledning varför mitt liv har bestått av så många tårar av fröfrysta kroppsdelar.
nästa vecka ska jag åka skidor. och med det är det bestämt.
jag har en händelserik tid framför mig.. minst sagt.
1 kommentar:
Jag ska också åka skidor nästa vecka, så det så!
Skicka en kommentar