jag söker styrkan hos ett sammanbrott... den jag ägde förr. de här med att vara behärskad.. att bara samla, det passar inte mig.. det är inte jag.
jag letar i hela mig efter en kraft som får allt att rinna över.. att få bli ledsen. arg..
att kunna skrika.
att se det förskräckliga annsiktet i spegeln. att hata allt med mig själv.. för att senare skratta åt min egen blindhet, min egen dumhet.
jag tycker inte om henne jag känner nu.. hon jag blivit när jag skaffat mig mer kontroll och distans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar