söndag 4 januari 2009

jag hoppas värligen att jag är saknad...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det funderar jag på med..när den man älskar över allt annat inte saknar en längre. När man hoppas varje dag att det ska bli bättre,när man längtar efter en liten sigmal, sms eller mail och bara tystnad finns. Man ligger vaken till långt på natten, somnar till slut, av att plötsligt vakna av en saknad som gör ont i hjärtat. Varför???blev det så fel allting. Kärleken, framtidsdrömmarna, ja allt det underbara man drömt om ett liv tillsammans. Du har en underbar bloggsida. Tack för många tänkvärda texter/tankar, var rädd om dig/ J

Anonym sa...

Du är det ;)