ensam

det är märkligt det där med ensamheten. den är en av mina bästa vänner. den uppkommer när jag umgås med mig själv. jag tror att det är nyttigt att umgås med sig själv. ibland.
idag är en sådan dag då ensamheten gör lite ont. för ensamheten gör mig ensam.
idag är en sådan dag som jag skulle behöva någon bredvid mig. någon som bara finns. någon man bara är med. att finnas för varandra. inga ord behövs. inget engagerat socialt. men ändå någon jag kan berätta för, prata med.. jag är i behov av att ha någon att bara finnas med. för hur många ord jag än säger och skriver till mig själv så behöver man en reaktion tillbaka.
ensamheten kan verkligen vara ljuv.. men den kan göra ont oxå.
jag kan göra mycket för mig själv. men hålla mig själv i handen eller ge mig själv en kram... det kan jag inte.