lördag 27 december 2008

min omgivning har nog börja insätt

jag är förlorad.
mamma pratar i telefonen och medelar hon hon pratar med att jag ska till hudik i kväll.. och att det är blender som spelar.
jag har inte bara fått dem att förstå dansens innebörd, banden jag danser till har till och med programerats in i deras hjärnor.
ibland kan jag skymmta det tragiska med alltihop.
men vad gör det när jag känner mig lycklig.

Inga kommentarer: