lördag 27 december 2008

i ärlighetens namn

jag vet att kärleken är blind. jag har själv varit blind. jag kan själv vara blind. jag kan själv hoppas eller vilja något och genom det inte se sanningen.

undrar hur många gånger i mitt liv jag sagt:

ja men om han/hon velat haft dig hade det varit ni nu.

om man vill så kan man, om man vill så gör man.

är ni med på vad jag menar? det kanske inte alltid är så.. men så ofta.
mycket handlar om hur den person som egentligen inte vill inte vill säga nej. inte vill säga stopp. inte vill stänga dörren. inte vill mista möjligheten.
igen vill vara den som förstör, sårar eller på något sätt är den dåliga.

den personen som inte vill är inte så känslomässigt involverad så att den personen kan bara ses ibland, bara höra av sig ibland. den personen är inte den som behöver avsluta något för det är inte den personen som blir skadad. som får ont.

obesvarad kärlek är värre en ingen kärlek alls.

jag mår rätt bra ändå.

1 kommentar:

Anonym sa...

du har så rätt så. fast ibland kan man ju bara inte hjälpa det... :P