hur ärlig ska man vara?

läser en dagbok på DM (dansmaffian för den icke dansdrågade)
Den handlar om vad i livet man är berädd att välja bort...
läs här.. om ni kan.
Sex, internet och dans är de punkter som tagits upp och jag har nu funderat på det där..
jag anpassar mig rätt lätt in i nya situationer.
ändå funderar jag lite och försöker ransaka mig själv.
sex klarar jag mig utan.. de vet alla som känner mig. trist men väldigt sant..
där behöver jag inte fundera.
dansen då.. den har jag ju bevisat att jag oxå klarar mig utan. inser inte förens jag dansar igen hur mycket den ger mig och hur mycket min kropp saknat den. men jag kan lätt anpassa in mig i ett liv utan..
sen kommer Internet, först riktar jag in mig på dansmaffian. den klarar jag mig oxå utan.. svårt att tro efter som jag tillbringar sisådär flera timmar om dan där inne. men jag klarade tio dagar utan problem och såg då att jag skulle klara längre. Jag ersätter den sidan med andra..
alltså.. det ända jag inte skulle klara mig utan, utan stor abstinens är Internet
och den insikten får ju en att må pest. men jag vet det.. och så har det varit i många många år.
jag är fast.
bloggen.. msn, andras bloggar.. titta på bilder. läsa... snoka.
om jag ska klara mig utan Internet så måste det verkligen hända något radikalt i mitt liv... och ja vet inte om min livs kärlek, barn eller ett jätte stort nytt intresse utanför datansvärld skulle vara tillräckligt
men ärligt.. om de är något jag borde dra ner på så är det Internet.
öka min sexualitet skulle nog säkert vara gott för själen.
och dansandet ÄR det bästa...