idag för ett år sedan hade jag mitt livs mest känslosamma dag.
en dag som jag förevigt kommer minnas.
sedan den dagen har jag fått lära mig leva med mitt livs första stora sorg. det går inte att förklara saknaden. det går inte att acceptera att min mormor togs ifrån mig.
hon finns med mig. varje dag.
jag tänker på allt jag skulle vilja att hon skulle få se..
vilja berätta allt som hänt i mitt liv sen den dagen hon lämnade oss.
snön faller i stora flingor utanför mitt fönster.. för ett år sedan väntade jag på det sista andetaget. hade en längtan efter att det skulle komma.. att lidandet skulle ta slut.
känslan när sista andetaget kom går inte att förklara. en lättnad över att det onda var över.. och den stora sorg över att hon togs ifrån oss.. ifrån livet som hade så mycket kvar att ge.
för första gången på månader gråter jag av annan anledning en självömkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar