slarv maja

jag har ett problem. det meddelade jag mamma redan i tisdags när jag kom hem. det handlar om att hålla reda på ett kort. ett kort som jag måste ha för att ta mig in i mitt hus och min koridår (även tvättstugaren men de var väll mindre viktigt).
jag känner mig själv allt för väl. tror det handlar om en blandning av min totala nyckelovana från barndomen, min slarvighet och min panik över att tappabort nycklar.

när mina föräldrar släpper av mig utanför huset går jag upp, låser då upp med kortet, och börjar plocka upp lite kartonger. kommer sen på att jag ska ut och hämta mitt paket på posten så jag börjar leta detta förbenade kort. som ni förstår. borta, mitt kort är borta.

tar dock reservkortet och går ut. letar när jag kommer hem men ger upp och packar upp och gör klart här inne. sen började ja leta igen. under, över i.. till och med så jag öppnat toaletten två gånger.

mitt humör som just nu är som en jojjo går som förutsatt ner.. inte i botten men jag blir nerstämd.

mamma ringer och jag beklagar mig för henne.. sitter här på min stol vid datorn och tittar upp. tittar en gång till och vad är de inte som tittar fram där uppe på den översta hyllan. joo.. om inte kortet. lättnad. nu handlar det om att jag inte varit där upp vid första tanken. men sen insåg jag att jag nog kanske ställde upp nån bok eller pärm där som jag senare tog ner igen.

så nu vägs för och nackdelar mot varandra om var och hur jag ska ta hand om detta kort i framtiden.