att ge mig en kram

nej jag har inget närhetsbehov. inte alls. jag har aldrig kramat mina kompisar, inte heller mina föräldrar. eller jo en hejdå kram om jag ska på en längre resa. eller kanske en tack kram.. men bara kanske. vi kramas inte i vår familj. så enkelt är det.
jag har aldrig funderar på det behovet. närhetsbehovet.

men de måste ligga något i att det finns spädbarn som dött av att de inte fått närhet. alla behöver närhet. kontakten mellan två personer. en kram. en strykning. att hålla handen. att brottas eller bara ett litet tjuvnyp.
genom att få kroppskontakt med en annan människa blir ens egen kropp mer levande. man känner sig uppskattad och sedd.

jag känner idag att jag alltid saknat den där gemenskapen. närheten som jag aldrig upplevt.
jag har har känt att det är jobbigt om någon tar i mig. alltid känt att jag har en radie runt mig som ytterst få får komma innan. vet inte varför jag alltid haft den. vet dock att jag alltid varit avundsjuk på dem som levt ett mer gosigt liv.
i dansen har jag aldrig funderat på kroppskontakten. jag har inte reflektetat på att vi kramas mer en helften av tiden när vi dansar. jag satt igår och observerade folket på dansgolvet och insåg hur extremt kroppsnära jag själv blivit. en spärr har försvunnit. dansen har gjort att jag söker närhet. jag kan till och med låta mig själv att sakna den. sakna en kram. sakna att få värme av en annan kropp en min egen. om jag nu kan få värme från min isbit till kropp.

det är kallt idag och jag känner att jag fått ett behov jag aldrig tidigare haft. eller jag har nog fel där. jag har alltid haft behovet. men aldrig låtit mig själv inse det eller låtit mig själv sakna det. aldrig låtit mig själv ha det begäret.

men jag är inte helt utsläppt till de kroppsnära människorna. det finns fortfarande människor som inte får komma inpå. jag har fortfarande svårt att folk bara tar i mig om jag inte är beredd.
tycker fortfarande att de finns människor som jag inte kan röra för att de har fel signaler, rytm, takt. eller vad kan det vara när man bara inte tål att en människa som man tycker om inte får röra en.

mitt nya behov fascinerar mig, men det skrämmer mig oxå.
men en kram är nog alltid bra. en hand på en axel eller bara en fot mot en fot.

nu fryser jag om fötterna och skulle nog behöva en fotmasage..
det kanske är en annan kropps närhet min kropp behöver för att börja fungera.

men ja vet att jag klarar mig utan oxå.. det är skönt att veta. om jag nu klarat mig i 24 år så klarar jag några år till.

men en liten kram gör inte ont.