kan man vänja sig vid allt. något säger mig att man kan det. mer eller mindre.
oliver sitter som klister på mitt ben för jag luktar blod.. två tjurar och just skjutits, flåtts och tömts på tarmar och allt annat och jag reagerar inte de minsta. är de ändå inte två liv som tagits? ska de inte vara läskigt med allt blod? flådda skallar och avsågade ben.
nej jag är uppväxt i en miljö där de inte är äckligt eller läskigt. det är normlat.
det måste ske för att köttet ska komma till frysen.
det är detta jag har i åtanke när jag har valt att inte vara vegetarian. nog är jag mot djurplågeri. långa transporter och små utrymmen. men svenska djur har det oftast inte så.
när de leds ut mot den plats de ska skjutas så är de med inte ett ont anande. de hinner inte bli rädd.
nu sitter jag här och väntar på fem nya små liv som ska växa sig stor och feta för att om två år gå samma öde till mötes de med.
endel av detta yrke. det är ju de som ger pengarna... döden. de föds, äter och dör för att vi ska överleva. eller?
livets gång.
nu mer choklad till hon som går omkring i blodiga kläder istället för att vara vacker på bröllop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar