då gör det ont i min kropp.
det som egentligen inte är stort blir stort.
det handlar om ensamhet och utanförskap.
och det handlar om mina egna förväntningar.
det handlar om en gammal rädsla som kommer upp till ytan och skapar på ett gammalt ärr.
jag börjar tänka och vrider allt till den negativa spiral som jag lätter åter går in i.
med tiden kommer det gå tillbaka. men allt formar. mer eller mindre.
somvanligt känner jag mig stark i det svaga.
men jag är vilsen.
men är vilsenheten i mig själv eller i omvärlden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar