när ja var liten hade jag en aldeles egen lie.. en i min egen storlek.
men de var som sagt ett tag sedan jag var så liten att den passade.
och de är sällan jag mins hur man gör saker. men attans vad irriterad jag blev idag när jag inet kunde.. de gick inte. allt gräs vek sig kaxigt undan och ju mer jag försökte ju semre gick det.
jag gillar inte att inte kunna saker jag en gång kunnat. allt borde vara som att lära sig cykla.
men jag kommer trotts allt sova gott inatt för jag gav mig inte och lyckades till sist slå av lite gräs även jag...
tror det är nu jag börjat förstå att all lärdom mina mor och far föräldrar en gång hade inte finns att lära längre. måste säga att de gör ont i hjärtat.
men jag ska bli en baddare på att slå med lie.. de är nått som är klart.
vänta ni bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar