vägskälen i livet. jag tror de har hänt en hel del med mitt inre de senaste månaderna eller är det bara nått jag fått för mig. men det är inte lika hysteriskt. nog finns de stunderna som inte är de bästa. men det riktigt svarta har varit borta. det kommer alltid finnas något negativt över tänkandet. jag kommer alltid hänga upp mig på något. men ändå känner jag att denna vår/sommar och hösten i linköping kommer minnas som tider där mitt inres orosväder varit lugnt solen har till och med tidvis visats sig.
nu känner jag att en ny tid är på väg. en ny del.
jag är rädd att jag hoppas för mycket på att den ska vara den jag vill gå vidare i. den jag vill bygga på mer permanent. men ändå känner jag mig själv så väl att jag vet att det inte är en katastrof någon annanstans en i min hjärna då förståss.. om inte detta heller är den väg jag kommer forfölja.
nu ska ja ta mig ut på ännu ett dans äventyr..
äventyren är min sak. i alla fall just nu.. och förmodligen mer eller mindre föralltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar