ja vill inte se den. vill blunda och leva i tron om att livet räcker i all evighet. att ingen mer lämnar mig. men det senaste dygnet har jag konfoterats om att det inte är så.. snart kommer sorgen läggas över huset igen. saknaden och dess smärta.
igår träffade oliver sissi.. den lilla energi knippet. han som vi annars ser som den som springer runt runt var helt plötsligt långsam. jag såg för första gången att han inte springer längre.. lika som han inte heller längre hoppar.
När jag igår fick insikten om att det nog är sista gången det är bara han och jag kändes det konstigt. naturligt.. fast jag inte riktigt förstår det. vi klippte klona och tog ett bad.. låg på soffan och var bara han och jag.
Inatt insåg jag att jag måste sova i mors säng för att det ska fungera.. när jag mitt i natten vaknade måste jag ta i den som jag tyckte kalla kroppen för att se om han levde. inte ens när jag gick omkring och inte kunde sova vaknade han till liv. jag fick även ta i honom i morse för att han ska vakna..
han är gammal min vän. det går snabbt nu. läskigt snabbt. han blir äldre och äldre för var eviga dag.. och det märks. det känns i mitt hjärta. livet utan honom mins jag knappt han har alltid funnits här min lillebror. den lilla svarta ulltusen som är så söt att alla smälter.
men snart ska han somna in.. han är på väg bort.
jag märker det nu.
mina tårarna börjar rinna och det är bara början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar