haha

mitt dans rus brukar vara i nogra fler timmar en såhär i alla fal. men jag dödade det nyss själv. ducktigt gjort av mig. borde gå tillbaka till sängen och krama mitt tecke eller kanske springa någon mil.

känns som om jag svävat på moln några månader och jag nu landat på marken igen för att inse att värkligheten inte är speciellt lockande. och att hur jag en flaxar med mina vingar så lyfter jag inte igen. kan dels bero på att jag inte äger ytre vingar. bara inre och dem styr man inte över och dels för att jag är en martyr. det räcker inte att sticka kniven i sig själv. jag måste skruva runt den oxå. och inte bara ett varv.

godmorgon.

det där med att jag brukar påstå att jag alltid vaknar på gott humör ska jag nog börja fundera över. men just minuten när man vaknar är nog världen en rätt skön platts. tills tankarna kommer ikapp.