det är 20 år sedan i år.
men det känns som om det var betydligt närmare en så. för ja minns det så väl.
pappa klättrade i äppelträden och beskar dem med motorsåg. Jag klätter apa som jag alltid varit följde väll efter upp.. men den lilla 4 åringen gjorde ett mistag.
pappa stod på en parallell rätt grov gren och jag trodde nog inte min lilla kropp skulle göra någon skillnad om jag nu tänkte huvutaget tänkte.
jag mins känslan när allt brakade och vi föll.. pappa jag och den enorma grenen.
mamma stod i fönstret och såg fallet.
Idag kan jag fundera på om de var deras reaktion som gjorde mig rädd eller om det var fallets.
om jag hade kommit under eller lekt under hade jag nog inte levat idag.
jag mins händelsen. men jag har inte lärt mig något. för idag har pappa och jag gjort samma sak som vi gjorde då. nu har jag kanske en annan roll i sammanhanget. jag klättrar inte längre efter honom i trädet. men jag är fortfarande dum nog att inte tänke mig för när jag plockar grenarna som faller och står titt som tätt rätt under min far och den gren han står på.
detta får mig att tänka vilken farlig tillvaro jag vuxit upp i. men att jag trotts dagens otänksamhet definitivt har lärt mig att var försiktig och lyhörd för den miljö jag är i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar