tittar mig i spegeln

ser det, för mig, långa håret. det är flikigt.
ser även de ljusa centimetrarna i botten som påminner mig om den jag inte är.
om en vecka är allt borta.
vet inte om jag ska skratta eller gråta.

försöker förtränga trotts att det ända jag nu behöver är att frächa upp den matta jag har på huvudet.
kort.. det kommer bli kort igen.
jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta.

fast jag oroar mig mer för strapatsen på catwalken i skor med klackar.. för håret det växer då åtminstone ut.