ligger i en röd soffa, i ett stort hus, i skogen utanför en medelstor stad i sverige.
alla i huset sover.
det hade jag också tänkt göra. det hade jag också velat. saken är ju den att jag inte kan.
mina tankar snurrar i turbo fart. allt på en gång.
varför ser mitt liv ut såhär. varför blev det inte på ett annat vis.
vart ska detta egentligen sluta.
kommer jag fortfarande komma hem till min mor och far med mina väskor med jämna mellanrum om tio år. För fyra år sedan var jag och alla andra rätt säkra på att mitt liv skulle vara "löst" vid det här laget.
idag vågar jag inte ens hoppas att de ska vara någorlunda utstakat om ett år. fast en jag vill det. vill det mer en någonsin.
jag är duktig på att förändra. att kliva ur, börja om.
någon stans ser jag att jag måste göra en annan förändring. en större. en som bryter förändrandet. en förändring som får mig att inse något.
men vad?
har jag haft en för bra uppväxt?
hatar jag inte mina barndoms skolor tillräckligt mycket? (för ogillar dem de gör jag..)
inte haft en ordentliga olyckliga kärleken?
inte gjort någon stor revolt mot något. ( har jag gjort någon huvutaget..)
åå.. jag är tragisk när jag sitter och funderar på varför jag inte vet vad jag vill med livet för att jag haft det för bra.
kan jag inte bara vara lycklig över det?
nu ska ja krypa ner i sängen bredvid min vän och vänta på att den lilla pojken ska vakna och inte vilja sova.
Jag vet varför jag inte är små barns förälder ännu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar