vem är det jag lurar egentligen.
är det mig själv eller är det arbetsförmedlingen.
När jag ligger hemma i min säng, då känns mitt liv minst sagt omöjligt.
Omöjligt för att jag inte har den blekaste var jag ska ta vägen, vad jag vill.
Men när jag sätter min fot på ams, då är jag allt annat en ett problem.
Jag är en människa med så många möjligheter, och hälften av de de tar upp låter ju bra.
När jag sitter där.
När jag är tillbaka hemma i min säng, då är allt bara trist, tråkigt och meningslöst.
Viljan är som bortblåst och min framtid känns mer som jobbig en som ett äventyr.
Ni behöver inte tala om att allt blir vad man gör de till.
för det vet jag redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar