accepterar

först ledsen och sedan accepterar jag.
försöker se det bra i saker.

ibland känns som om jag inte orkar acceptera det som inte är kul.

av en ren olyckshändelse var jag inte en del av denna kväll. kvällen jag på nått sätt, sätt fram emot hela sommaren.
En ny club har öppnat i brighton, en club med en hel massa rumoch dansgolv.
Jobbet fick biljetter var de togvägen har jag luskat i hela veckan. men ingen har velat kännas vid frågan. eller har de på ett ärligt sätt sagtatt de inte har den blekaste var dessa biljetter skulle ha tagit vägen.

stina fick en av dessa biljetter och tog med kristyna, satt med dem när de gjorde sig vackra och förfestade..
men försökte intala mig att min plats i min säng är ju helt okej den oxå.
då fick ja ha mössa och vara hur ful jag velade.
men nu.. mitt i natten. när de stormar in och väcker varenda varelse på en kilometers avstånd med sitt prat om hur bra det var..
då känns det igen.
det ledsna.
att jag på nått vist sätt alltid lyckas göra mig utanför.
eller bara blir.

hade inte känts så tungt om jag inte har en ensam arbetsvecka på 39 timmar i veckan med en konstant ensamhets kännsla.
och om jag inte bodde med två lyckligt förälskade par.
eller fått lyssna på hur underbart det är att prata i telefon med en annan människa minst var tredje minut hela dagarna om inget.

nej nej. ja är inte bitter.
mer leds och ledsen.

snart sover jag och accepterar.