lördag 25 juli 2015

De där med att vara mamma och att vara kärring. Att ta bort likhets tecknet i mellan.

Idag har jag för andra gången denna säsong paddlat forskajak.  Första gången gick inte så bra. Det var mitten på maj, vårflod och jag var ärligt talat inte alls så kaxig när vi försökte oss på en stormande Edefors. Självklart välte jag efter ca halva forsen och fick åka de högsta vågorna jag åkt bredvid kajaken.
Förklaring till detta? Att jag bivit mamma? Många sa så. Jag tror dock ändå att det bara handlade om att jag stressat upp mig och intalat mig att de inte skulle gå. Det blir de ju så oftast som man tänkt sig.
Det tog några månader. Peter har paddlat lite med en vän. Men jag har inte kommit iväg. Testat lite "rollar" nere i bergviken men inget mer.  Men idag var dagen D. Idag har vi kört nedre turen i Ljusdal och det i relativt högt flöde, mycket vatten. Jag var aningen nervig och argsint innan. Aningen spänd i första forsen. Men nu såhär i efterhand klarade jag allt galant. Bra balans, bra flyt och jäkligt kul att ta sig genom det brusande vattnet.
Idag var jag inte den kärringen jag var sist och jag var då rakt inte mer feg en vad jag var innan jag fick Irma. 

Inga kommentarer: